FilmpoolNord

Minnen från Kiruna – försvinnande stad

I Liselotte Wajstedt har i sin film med arbetsnamnet ”Kiruna – Rymdvägen 1” byggt en parallellstad för Kiruna och sina barndomsgator i trä och gips, där söker hon sina barndomsminnen: Vad minns hon? Vad minns barndomskompisarna? Liselotte visar hur livet var i 70- och 80-tals Kiruna – det politiska klimatet och samhället utan klassgränser. Samtidigt är hennes dokumentärfilm en film om en stad och en tid där frågor ställs om vad som händer med Kirunas själ efter flytten?  Filmen om Kirunas minnen blir färdig i slutet av nästa år 2011.

Hör vad regissören Liselotte Wajstedt har att berätta om sin film och sökandet efter sina barndomsminnen.

redaktör: Katja Härkönen
foto/klipp/ljud: Dennis Krogh-Vennemo

Ingela Lekfalks dokumentärfilm ”Hur kunde hon” har snart premiär den 21:a maj på Folkets Bio. Filmen är en närgången dokumentär om kvinnan som blev hiv-smittad och dolde sin sjukdom. Och redan innan premiären har filmen väckt mycket diskussion.

Dokumentären berättar om Lillemor som blev hiv smittad i Frankrike när hon var nitton år gammal. Men som senare förtränger det faktum att hon bär på en livsfarlig smitta, när hon får reda på att hennes virusnivåer är så låga att de inte längre är mätbara. Hon börjar leva ett normalt liv och gifter sig och får barn. Hon berättar inte för sin man att hon bär på hiv. Men en dag får maken reda på Lillemors hemlighet.

Lillemor förlorar hem, barn, man och sin frihet. Idag har hon avtjänat ett två och ett halvt år långt fängelsestraff för försök till grov misshandel. Hon blev dömd för att ha haft oskyddat sex med sin man samt för att ha burit och fött sina barn utan att meddela sjukvården om att hon är hiv-positiv. Varken ex-maken eller de två barnen som nu är 7 och 8 år gamla är smittade av hiv.

Se regissör Ingela Lekfalks intervju och hör hennes tankar just före filmens premiär.

 
BIOPREMIÄR I SVERIGE

Folkets bio Luleå 21 maj
Folkets Bio Zita i Stockholm 21 maj
Fyrisbiografen i Uppsala 21 maj
Folkets Bio Panora i Malmö 21 maj
Folkets Bio Kino Södran i Lund 21 maj
Folkets Bio Hagabion i Göteborg, premiär 28 maj.
Folkets Bio Elektra i Västerås, 23 maj
Folkets Bio i Umeå 21 maj

How Could She på Facebook
http://www.facebook.com/profile.php?id=100000993334070&ref=mf

 
Filmen produceras av Lekfalk produktion AB med stöd av Svenska Filminstitutet, Landstinget i Norrbotten och Socialstyrelsen. Filmpool Nord AB är filmens samproducent.

Redaktör: Katja Härkönen

Foto/klipp: Dennis Krogh-Vennemo

Gunnar Bergdahl, kulturchef på Helsingborgs Dagblad och tidigare filmfestivalgeneral i Göteborg, var den hemliga gäst som fick äran att sammanfatta och avsluta Filmkonvent ’09.
- I Sverige har det gjorts 300 biofilmer på tio år. Det är en fantastisk siffra. Konventet diskuterar hur filmerna ska göras. Det förefaller i alla fall som att filmerna görs, sa han.
Gunnar Bergdahl saknade regissörernas röster på konventet. ”Det har varit en väldigt stark producentingång i diskussionerna. Regissören är ändå viktigast för en film.”
Distributionen är det stora akuta problemet, sa Gunnar Bergdahl. Filmer blir till med allmänna medel från konsulenter, SVT och regionala filmfonder. Då är det konstigt att de färdiga filmerna överlämnas till en oreglerad marknad.

- Jag blev gruvligt deprimerad av att lyssna på kulturpolitikerna. De är alla överens om att monopolet är ett ”problem”. Men Olof Palme sa att politik är att vilja. Det är helt osannolikt hur politikerna låter monopolet passera. Politikerna vingklippte Filminstitutet, sa Gunnar Bergdahl. Genom filmavtalet bestämde de att marknadskrafterna skulle sköta filmdistributionen och biografdriften. Det tog 15 år, sedan blev det monopol.
- Vi måste ställa politikerna till svars.

Rapporten från Polen, om landets nya filmlag, imponerade på Gunnar Bergdahl.
- Vi tror alltid att Sverige är bäst, det är en folkhemsrest. Sedan kommer Polen och har skapat en riktigt bra filmpolitik via lagstiftning. Jag ramlade nästan av stolen. Vilken energi!

Han lämnade två konkreta förslag:
- Filminstitutet borde starta en turnerande filmfestival, som visar filmer som inte går upp på biograferna.
- Kvotera pengarna. Tillsätt en filmkonsulent som bara ger pengar åt kvinnliga filmskapare.
”Det händer så mycket spännande saker i detta paradigmskifte för svensk film. En sak är jag förvissad om. Det kommer att bli skitkul framöver”, avslutade Gunnar Bergdahl Filmkonvent ’09.

text: Åsa Petersen

Var finns SVT:s respekt för filmproducenterna? frågade Filmkreatörernas Daniella Prah i ett uppskattat debattinlägg. Ersättningarna är för låga, avtalsvillkoren för dåliga och filmmakarna bemöts ofta respektlöst av SVT, menar Daniella Prah. Det kan inte vara rimligt att en producent, efter en lyckad pitch på SVT, ”får vänta i månader för att få ett avslag på ett vitt papper, från en person som inte var närvarande på mötet och som i sitt avslag hänvisar till avsaknad av materialet som faktiskt presenterades”. Daniella Prah påminner om vad Astrid Lindgren skrev i Pippi Långstrump: ”Den som är väldigt stark måste vara väldigt snäll”. Med storlek och makt kommer också ansvar.
Det är dags för SVT att snegla åt det internationella hållet, sa Daniella Prah. BBC är också en public service-enhet. De har klara tariffer och tydliga licensavtal, så att producenterna vet vad som gäller och kan lägga mer tid på att göra en bra film. En rapport från Filminstitutet visar att en dokumentärfilmsproducent måste göra minst 10 dokumentärfilmer om året för att kunna ta ut en månadslön på 25 000 kr i månaden.
- Om detta fortsätter kommer professionella filmare inte att ha råd att göra dokumentärer. SVT måste dra sitt strå till stacken, sa Daniella Prah.

Lena Glaser, tf programchef på SVT, lät hälsa till Filmkonventet att SVT är medvetna om problemen, har tillsatt en arbetsgrupp och återkommer i frågan.

text: Åsa Petersen

2009 har varit ett succéår för svensk film. Millenniumserien är en enorm framgång. Svenska filmer har tagit rekordmånga internationella festivalpriser. Men det förlängda filmavtalet innebär omoderna och kontraproduktiva villkor för branschen. Filminstitutets vd Cissi Elwin Frenkel och vice vd Bengt Toll skildrade två sidor av verkligheten när de inledde Filmkonvent ’09. Filmbranschen är konstaterat underfinansierad med 100 miljoner kr, sa Cissi Elwin Frenkel. Det saknas pengar för talangutveckling, dokumentärfilm och långa spelfilmer.
- Underfinansieringen gör att vi kan välja mellan att stödja för få filmer, eller att finansiera filmerna bara till 20 procent. Vad händer då med kvaliteten? sa Cissi Elwin Frenkel.
- Det är nu det talas om ett svenskt filmunder, det är nu vi behöver upprätthålla kvaliteten. Vi vill inte montera ned svensk film.

Digitaliseringen är en stor utmaning, sa Bengt Toll. EU har konstaterat att 40 procent av unionens biografer är hotade om inget offentligt stöd ges till digitaliseringen. Filminstitutets digitaliseringsprojekt innebär att biografen betalar 40 procent och Filminstitutet 60 procent. 90 biografer har ansökt om att vara med. Nästa steg är en digitaliseringsmodell som inte utesluter någon och som sköts av en oberoende part, sa Bengt Toll.

Cissi Elwin Frenkel talade om konsumentperspektivet.
- Intresset för film ökar rekordartat. Publiken vill se film på många olika sätt. Vi måste möta publikens behov.

En ännu inte färdigställd opinionsundersökning visar att 75 procent av svenskarna hellre väljer ett lagligt alternativ än piratfilm. 52 procent skulle välja biografen även om filmen hade premiär i andra visningsfönster samtidigt. Dryga 50 procent skulle se mer film om det blev samtidiga premiärer. Bengt Toll drog slutsatsen att filmbranschen borde testa mer flexibla releasetider. Alltså förkorta tiden mellan premiär på bio och i andra visningsfönster som video on demand. Filminstitutet tror inte att det blir några nya filmlagar eller punktskatter som stärker svensk film. Mer realistiskt är ett breddat filmavtal, där även bredbands- och internetleverantörer är med.
- Vi behöver hjälp av politiken att förhandla fram det, sa Bengt Toll.

text: Åsa Petersen

Novellfilmen Höstmannen av Jonas Selberg Augustsén spelades in i Övertorneå under september 2009. Filmpool Nord besökte inspelningsplatsen i Hanhivittikko Fäbod och fick höra regissörens funderingar omkring filmen.

Höstmannen är en unik novellfilm på meänkieli om två bröder från Tornedalen. Bröderna Heikki och Markku är i trettioårsåldern och bor i ett litet samhälle i Tornedalen. De tillhör inte de mest populära individerna i det lilla samhället, då de försörjer sig på att stjäla från ensamma änkor i trakten. Men just den här hösten kommer att bli annorlunda. Höstmannen är en film om två behov. Det ena är kaffe - det andra är att lyssna till sitt eget känsloliv. Anton Raukola och Adam Huuva spelar huvudrollerna.

Filmen har premiär under Göteborgs Film Festival den 4 februari 2010.

text: Katja Härkönen