Patrik Eklunds “Flimmer” nominerad till Göteborgs filmfestivals pris för bästa nordiska film
Patrik Eklunds debutlångfilm ”Flimmer” tävlar med sju andra nordiska långfilmer om Göteborg filmfestivals pris ”Dragon Award Best Nordic Film” för bästa nordiska film. Priset är en miljon kronor och delas ut vid Dragon Awards-galan, lördagen den 4 februari. Priset är ett av de största filmpriserna i världen.
Patrik Eklunds film “Flimmer” har utvecklats inom projektet Filmpool Nord Development. Filmpool Nord är också en av filmens samproducenter och finansiärer. “Flimmer” har biopremiär den 7 september 2012.
Årets nominerade filmer är:
Flimmer
Regi: Patrik Eklund (Sverige)
I sin långfilmsdebut utvecklar Patrik Eklund den komeditalang han visat i sina kortfilmer, inte minst i I stället för Abrakadabra som vann GIFF:s tävling Startsladden 2008. Telekomföretaget Unicom befinner sig i en svacka och vd:n (Kjell Bergqvist) har uppenbara auktoritetsproblem. Snabbt svingar sig Eklunds berättelse upp i hisnande saltomortaler, där komiska detaljer och skruvade rollfigurer slungas mot publiken som projektiler: en nätdejtande tjänsteman (Jacob Nordenson), en spindelfobisk städerska (Anki Larsson), en militant elallergiker (Gerhard Hoberstorfer). Samtidigt bedriver filmen en kärleksfull samhällssatir som känns helt egen.
Avalon
Regi: Axel Petersén (Sverige)
Axel Petersén långfilmsdebuterar med ett mörkt humoristiskt och stilsäkert porträtt av en dekadent generation, som vägrar växa upp. 65-årige festprissen Janne kommer i elektronisk fotboja till Båstad, för att börja om lite på nytt. Där väntar gamla vännen Klas och den flådiga nattklubb, med namnet Avalon, som de framgångsrikt ska driva tillsammans. Men så inträffar något, som inte bara går att skaka av sig. Johannes Brost är modig och ruskigt bra som den allt mer pressade klubbägaren.
Either way / Á annan veg
Regi: Hafsteinn Gunnar Sigurdsson (Island)
Två unga män sommarjobbar med att rita gula vägmarkeringar på asfalten. Finnbogi tillbringar sina lediga stunder med att skriva långa kärleksbrev och lyssna på tyska korrespondenskurser. När Alfred åker in till stan på helgen för att festa stannar Finnbogi kvar i vildmarken och fiskar, trygg och förnöjd med att ha sitt på det torra. Men en överraskning väntar i postsäcken. En lågmäld, humoristisk långfilmsdebut med fint foto och ett originellt och roligt sätt att tydligt manifestera 1980-talet trots att största delen av filmduken upptas av de tidlösa isländska vidderna.
The Orheim Company / Kompani Orheim
Regi: Arild Andresen (Norge)
Jarles mamma ringer mitt i natten och berättar att hans far är död. Det väcker minnen till liv om uppväxten i barndomshemmet i Stavanger och smärtan i att leva tillsammans med en alltmer alkoholiserad och oberäknelig far. Filmen beskriver också unge Jarles sökande efter sin egen identitet i 1980-talets Norge, första kärleken, musiken och om när han blev engagerad antirasist och aktivist. Det här är sista delen i filmtrilogin om Jarle Klepp, som inleddes med Mannen som älskade Yngve och Jeg reiser alene. Trots att den är mörkare än sina föregångare är den samtidigt varm, humoristisk och gripande.
Revolt / Sønner av Norge
Regi: Jens Lien (Norge)
Fjortonårige Nikolaj flyttar in med mamma, pappa och lillebror i ett miljonprogramsområde som den idealistiska pappa arkitekten själv har ritat. Det är 1978 och framtidstro och optimism präglar vardagen. Men oväntad sorg drabbar familjen. Nikolaj lämnas vind för våg och hittar en fast punkt i den nyfödda punkvågen. När pappans livslust vaknar igen upptäcker han dessvärre också punken vilket komplicerar Nikolajs tonårsrevolt betydligt. En rolig och gripande uppväxtskildring med lysande skådespeleri av Sven Nordin som pappan och Åsmund Høeg som Nikolaj.
Teddy Bear / 10 timer til paradis
Regi: Mads Matthiesen (Danmark)
Dennis är 38 år och professionell kroppsbyggare men bor fortfarande hemma hos sin krävande och kvävande mamma. I ett desperat utbrytningsförsök reser han till Thailand för att söka lyckan. Men på sexturismens barer där en natt med en blivande fru kostar 1000 kronor är det inte lätt att hålla drömmen om kärleken vid liv. Mads Matthiesens kortfilmer har uppmärksammats i Venedig, Sundance och Berlin, bland annat föregångaren till Teddy Bear, Dennis. Manuset lyfter elegant och med skärpa fram både manlighetens nutida utmaningar och allmängiltiga teman om ensamhet och girighet.
Stars above / Tähtitaivas talon yllä
Regi: Saara Cantell (Finland)
Tre generationer kvinnor tillbringar hösten i samma stuga på den finska landsbygden under samma klara stjärnhimmel, fast olika årtal: 1942, 1978 och i dag. Genom deras individuella livsöden lyckas Saara Cantell som även skrivit manus, berätta en stor del av Finlands nutidshistoria ur ett intressant kvinnligt perspektiv i den här välkomponerade och välspelade filmen. Skollärarinnan under andra världskriget (Irina Björklund) brottas med skulden av att inte älska sin äkta man som riskerar livet för Finland i armén. Hennes självständiga dotter (Meri Nenonen) lever i ett fritt förhållande men inser att det sker på hennes egen bekostnad. Hennes dotter i sin tur (Elin Petersdottir) har störst valmöjligheter men ändå svårt att finna lyckan.
Pojktanten
Regi: Ester Martin Bergsmark (Sverige)
När Ester Martin såg Eli på avstånd kände han för första gången igen sig själv hos någon annan. Långt senare möts de, blir vänner, älskare och själsfränder och Ester Martin anammar Elis ord för att beskriva sig själv: pojktant. Ester Martin Bergsmark (Maggie vaknar på balkongen) utvecklar här sitt tydliga bildspråk: det färgstarka och vackra krockar med det råa och fula, som till exempel hos den schweiziska konstnären Pipilotti Rist. Genom att växla ett dokumentärt samtal mellan Ester Martin och Eli i badkaret med iscensatta episoder ur en pojktants uppväxt lyckas filmen berätta en djupt personlig historia som också är allmängiltig.


