FilmpoolNord

   – Man tolkar någons hjärta i stället för att vara hjärtat.
Så kan det vara att göra film av böcker, menade filmregissören Lasse Hallström när han diskuterade frågan på Filmkonvent ´11 i Luleå.

Adaptioner, att göra film av välbekanta succéböcker, har blivit alltmer populärt de senaste åren. Oscarsnominerade Lasse Hallström fick sitt stora genombrott med filmatiseringen av Reidar Jönssons Mitt liv som hund. I Hollywood har han bland annat gjort film av John Irvings “Ciderhusreglerna”, Peter Hedges “Gilbert Grape” och Anne Proulxs “Sjöfartsnytt”.
   – Jag ser boken som en samling av möjliga idéer som kan bli film. Man måste förhålla sig fritt till boken, sa han.
 

Blir alltid tjafs

I boken Ciderhusreglerna finns en rad bisarra element. I sitt fria förhållande till förlagan har han ofta ändrat, till och med på slutet.
    – De är kul i boken, men omöjliga i filmen. Man får ta det man tycker om och man måste ha en motor i filmen på ett annat sätt än i en bok. Det blir alltid en massa tjafs om det är en populär bok. Då är det många som tycker. Men man måste se till att inte oroa sig för vad andra upplever.
   Han kommer att filma i Sverige i vinter och göra film av Lars Keplers bok Hypnotisören.
   – Jag fick en förfrågan om att göra en thriller och tyckte det var kul. Jag förstod då inte att ALLA här gjorde thriller…

 
Trogen karaktärerna

Bolaget Yellow Bird gör just nu film av bland annat Liza Marklunds “Den röda vargen”. Producenten Jenny Gilbertsson menar att det är viktigt med en bra relation till författaren.
   – Vi pratar mycket med Liza. Man behöver inte hålla sig till de enskilda handlingarna, men man måste vara trogen intentionen och karaktärerna.
   Hon ser uppenbara fördelar med att göra film av välkända och uppskattade böcker:
   – Ofta gör man film dels för att man gillar historien, dels för att man får ett verktyg som lockar in publiken i salongen. Man får en bas som man gillar och gör att man går in i projektet med en stark lustkänsla.

 
Försöka förstå och renodla

Oskar Söderlund, manusförfattare och producent på Migma Film, har de senaste fem åren jobbat med filmatiseringen av den nu aktuella “Simon och ekarna”, efter Marianne Fredrikssons tjocka roman.
   – Vi har bara kunnat filma 10-20 procent av romanen. Man får försöka förstå romanen och renodla – men man är dömd att göra folk besvikna, sa han och tillade:
   – Det är en stor dominans av stora litterära förlagor, men vi behöver originalmanus också. Vi behöver inte ”57”Beckfilmer. Det är viktigt med mångfald.

text: Hans Olov Ohlson
foto: Mikael Boqvist