FilmpoolNord

Bland flera tusen filmer från hela världen har dokumentärfilmen “Tjejer typ tolv” blivit uttagen att visas under New York filmfestival. Sedan premiären den 8 mars 2011 har filmen visas på över 80 orter i Sverige och nu är det världen som väntar. Under New York filmfestival sker den internationella premiären.

GIRLS AROUND TWELVE by Ingela Lekfalk

EVENT LOCATION: QUAD CINEMA – NEW YORK, 34 West 13th Street, New York, 10011
22 november 01.00 am

TRAILER:  http://lekfalkab.se/film_tjejer.html
 

Tjejer typ tolv en film av Ingela Lekfalk

En film om en tid i förändring. Om att bli kär, om att få mens och om att inte vilja vara först eller sist. Alla vill till mitten. Utom några som vågar balansera på kanten.

Filmen följer ett gäng tjejer på deras turné runt om i Norrland med föreställningen Tjejer typ tolv. Både på och bakom scen uttrycks alla de känslor som konstant bubblar: ren lycka, stor besvikelse, förbannad ilska och total glädje. Allt det där som det innebär att vara tolv på väg att bli tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, arton….

En närgången dokumentär av filmaren Ingela Lekfalk om att befinna sig i gränslandet mellan barn och vuxen.

regi: Ingela Lekfalk
klipp: Kersti Grunditz
foto: Martina Iverus, Dan Jåma
ljud: Tony Österholm, Lars Paulin
produktion: LEKFALK AB i samproduktion med SVT och Filmpool Nord AB
 

BAKGRUND
Hösten 2008 skrev Ingela Lekfalk tillsammans med ett gäng tolvåringar musikföreställningen ”TJEJER TYP TOLV”, Föreställningen handlade om hur det är att vara ”tjej typ tolv”. När hela ensamblen åkte på turné följde ett filmteam med för att dokumentera det som utspelade sig bakom scenen.

Under denna turnévecka hände det mycket. Någon blev kär, någon annan fick mens, någon längtade hem, någon fick nya kompisar och någon kände sig utanför. De pratar om varför man vill tjuvröka eller varför killarna helt plötsligt blir nördar eller centrum på jorden. Tjejerna berättar om att omklädningsrummet är det värsta stället de kan vara på. Kroppsfixeringen är stark och nyfikenheten är stor inför vem som fått ”det” eller inte. Att blöda igenom byxan, så att någon ser, upplevs får många som en mardröm. Ingen vill vara först eller sist med att få mens eller bröst. Det jobbiga är att inte vara i mitten. Det är dit alla vill, till mitten. Utom några som vågar balansera på kanten. Inte synas eller märkas för mycket men inte heller för lite, lagom är bäst.